Tidskrift för litteraturvetenskap

Efter dryga två år, som ibland känts långa men som nu känns förvånansvärt korta, avslutar lundaredaktionen sin ordinarie utgivning av TfL. Kvarstår gör ett spännande specialnummer, under Oscar Janssons redaktörskap, som kommer innan sommaren.

Det nummer ni nu har framför er är ett öppet nummer, utan tema, som samlar texter från ett stort antal olika perspektiv. Det är dock intressant att notera att den analys som vi föreslog i Call for papers till numret verkar ha varit riktig; det framstår som att litteraturen faktiskt i högre grad står i centrum i detta nummer. Förvisso finner man i det rikligt med fördjupad teoretisk reflektion, kontextualisering av olika slag och så vidare, men om man jämför artikeltitlarna i föregående nummer med dem i det föreliggande, finner man en påtaglig diskrepans. Bland det förra numrets titlar är inte ett enda litterärt verk omnämnt, medan man bland titlarna i detta nummer finner nio verktitlar och utöver det tre författarskap omnämnda. Om detta sedan beror på vår formulering i Call for papers, eller faktiskt är en tendens som kan knytas till öppna nummer i allmänhet, skulle vara intressant att undersöka – men inte nu.

Just så har det varit under tiden som jag varit huvudredaktör, om jag nu tillåter mig en personlig reflektion; mycket har fått anstå. Men det känns bra, eftersom jag vet att vi nu lämnar över en tidskrift som är väl rustad för framtiden. Utan att ha förändrat tidskriftens inriktning eller uppdrag, har vi anpassat oss till de krav som ställs på vetenskaplig utgivning idag. Berättelsen om vår redaktionstid blir således i lika hög grad en berättelse om denna omställning, som om de tidskriftsnummer som vi har gett ut (och som talar för sig själva): Vi är nu fullt digitaliserade och erbjuder allt nytt material med öppen tillgång så snart det publicerats. Resultatet är att vi nu har ett större och ständigt växande antal läsare vilket i sin tur leder till att vi får in allt fler manuskript till bedömning. Vi har, utifrån våra förutsättningar som svenska litteraturvetare, även gjort allt vi kunnat för att skapa ett internationellt tilltal och för att visa den internationella relevansen av vår verksamhet. Detta har lett till att vi nu har en växande internationell läsarskara, många inom Norden men räckvidden är betydligt längre än så, och jag vet att vi uppskattas av dessa läsare. Detta har i sin tur lett till att vi får in fler manus från utländska forskare, vilket inte minst framgår av detta nummer. Den forskning som publiceras i TfL kan nu alltså verkligen betraktas som publicerad i internationell konkurrens.

Under åren sedan TfL fick avslag på ansökan om tidskriftsbidrag från Vetenskapsrådet (VR) har vi kunnat fortsätta vår verksamhet endast tack vare generösa bidrag från andra håll. Berättelsen om vår redaktionstid är således även en berättelse om att söka pengar. Våra varmaste tack riktas till Svenska Akademien, Olle Engkvists stiftelse, Sven och Dagmar Saléns stiftelse, Gunvor och Josef Anérs stiftelse och Louise Vinges fond, som har hjälpt oss inte bara att bedriva vår ordinarie verksamhet, utan även att bekosta den digitala omställning som vi gått igenom. Men varken kostnaden för denna omställning, som alltså är en förutsättning för att vi ska kunna få tidskriftsbidrag igen, eller för driften av TfL kan vara beroende av denna typ av stöd, som endast undantagsvis och tillfälligt kan ges för löpande verksamhet; det är inte dessa finansiärers ansvar att TfL och liknande tidskrifter ska kunna överleva. VR bär ett stort ansvar, som jag hoppas och tror att de kommer att axla igen framöver. Jag menar även att de universitet mellan vilka TfL:s redaktion ambulerar borde ta ett visst ekonomiskt ansvar; vissa gör det, andra gör det inte. Viktigast i detta sammanhang är dock att lyfta fram att det även vilar ett ansvar att höja sin röst för, försvara och lyfta fram TfL, i dess enkla förträfflighet, på alla som är tacksamma för möjligheten att kunna publicera sin forskning och ta del av annan forskning om svensk litteratur på svenska; på alla som uppskattar att kunna både publicera sin forskning open access utan avgifter; på alla som värdesätter möjligheten att låta den egna forskningen förankras nationellt, där chansen är större att den faktiskt diskuteras och får genomslag; på alla som menar att vårt ämne vinner på att ett sådant utbyte sker.

Med allt övrigt sagt så är det, praktiskt sett, viktigaste målet med vår redaktionsperiod fortfarande kvar att uppnå: det vill säga att återfå tidskriftsbidraget. Den tillträdande redaktionen har skrivit en mycket fin ansökan som sändes in till VR i februari och som nu är under behandling. Först till hösten får vi veta om våra ansträngningar har lönat sig, men det är med tillförsikt och även viss lättnad som vi, efter det nämnda numret under Janssons redaktörskap, lämnar över till Stockholms universitet och de två tillträdande huvudredaktörerna där: Ellen Frödin och Frida Beckman.

Avslutningsvis vill vi rikta våra tack till alla de vänner och beskyddare som tidskriften har och som månar om dess fortsatta existens; till alla våra skribenter under de två åren som gått; till våra läsare, som har följt oss genom denna turbulenta tid av stora förändringar; till våra recensenter. Vidare tackar vi alla våra sakkunniggranskare som har gett oss av sin tid och lånat oss sina specialistkunskaper; våra redaktionsråd som intygar tidskriftens kvalitet; utvecklingsteamet på Publicera/KB utan vilka den digitala omställningen inte varit möjlig; vår oerhört lyhörda och kreativa illustratör Stellan Klint; vår flinka teknikansvarige Robert Ekdahl.

Och sist, från djupet av mitt hjärta, tack till alla redaktionsmedlemmar utan vars engagemang och obetalda arbete det inte hade blivit någon tidskrift alls. Det har varit så kul och spännande att göra TfL tillsammans med er. Så länge det finns kollegor, vänner, som ni, så behöver man kanske inte oroa sig så mycket för framtiden trots allt!

/Avgående redaktör Isak Hyltén-Cavallius och redaktionen, Lund 2021–2022