David Vikgren versus Antti Keksi: Oraturens arbete i fonemisk dikt

Eva  Lilja

doi:10.54797/tfl.v51i1-2.1720

Författare

Eva Lilja Göteborgs universitet

DOI:

https://doi.org/10.54797/tfl.v51i1-2.1720

Nyckelord:

Phonemic poetry, Antti Keksi, David Vikgren

Abstract

David Vikgren Versus Antti Keksi: The Work of Orature in Phonemic poetry

David Vikgren (1975–) has made a phonemic elaboration of an oral poem by Antti Keksi (1677). Both these poets are situated in Torne Valley in the very north of Sweden. This region was colonised for centuries. For example, the language Meänkieli was forbidden in schools. Nowadays, efforts are made to restore Meänkieli, so David Vikgren’s phonemic work with Keksi’s oral poem has political implications. However, this is also an interesting piece of language materialism, where Vikgren treats the Meänkieli text according to three principles, as antonym, as anagram, and as homophony. This article suggests a method for the signification process of homophony. The semantic meaning of words changes considerably when phonemes are allowed to dominate and reading finds its base in sound associations.

Nedladdningar

Nedladdningsdata är inte tillgängliga än.

Författarbiografi

Eva Lilja, Göteborgs universitet

Professor emerita i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon har bland annat skrivit standardverket Svensk Metrik (2006) på uppdrag av Svenska Akademien samt läroboken Svensk Verslära (2008). Hon har också publicerat ett flertal artiklar och böcker om svensk modernistisk poesi. Senast utgivna titel är Poesins Rytmik: En essä om form och betydelse (2014) som introducerar den kognitiva poetiken i Skandinavien.